Hemma igen

Tillbaka efter att varit hos Albins pappa ett tag.
Nu när jag kommer vara hemma igen så kan jag skriva mer.
Är just nu hos mamma och pappa för att jag ska till
arbetsförmedlingen imorgon på ngt slags möte.
Men åker hem igen på tisdag.

Har inte heller riktigt haft orken att skriva som jag antar att ni vet varför.
Behöver jag ens nämns att jag saknar Zita mer än något nu?
Att det känns otroligt jobbigt och tomt att veta att hon inte andas mer?
Att allt känns meningslöst? Att heller inte ha något jobb eller utbildning
att gå till och inte riktigt veta vart man ska bli av, gör inte precis
något enklare eller mindre jobbigt heller. Så det är väl så läget ser ut nu antar jag.
Meningslöst och jobbigt..