Älska mig för den jag är.

Idag är en betydligt bättre dag, tror det är för att det är fredag, änligen helg! :D Den här veckan har gått sjukt snabbt endå måste jag säga, iofs tycker jag alltid att veckorna går snabbt. Men det är skönt att ha något att göra också och inte bara sitta hemma och glo som jag gjort i ungefär ett år. Ska bli himla kul att börja skolan sen, både att jag vill gå utbildningen men också som sagt att man slipper sitta hemma.

Lana Del Rey är en grymt vacker och begåvad kvinna {därav de underbara gifarna}, försöker tänka så om mig själv också men ibland är det svårt att inte jämföra sig med andra, varför är jag inte så smal, söt, och solkysst, varför har jag inte sådant vackert leende, hår eller så stora bröst osv. Intalar mig själv för att jag vet att det är sant, att jag är vacker så som jag är och att jag tänker inte jämföra mig mer med någon annan för det är inget fel på min kropp och jag tycker om den, jag är trotts allt den jag är och om någon inte är okej med det så det deras problem och då kan de gå.

...

Ignorera att headern och bakgrunden cp'ar, om ni märkt det. Fixar headern när jag få min dator igen. Vet inte varför den ska hålla på hela tiden. Jävla skit Picasa... Ang det förra inlägget så fick jag igår veta att jag inte kom in på komvux, så det är mer eller mindre kört med allt vad skola heter. Allt känns skit just nu. Det ända positiva är väl att jag har jobb den här veckan, att det är julafton om 4 dagar och att det kommit massor med snö. Men så säger de att det ska bli flera plusgrader och regn dagen innan julafton som ska sabba allt. Jag vill bara gråta...

1 år av saknad

Jag & Mormor  ♥

Idag har det gått ett år, ett år. Jag kan inte fatta det, inte alls. Det är så overkligt. Jag inte ta in att vi aldrig mer kommer ses, att aldrig få krama dig eller höra dig skratta, aldrig mer hjälpa dig att baka eller se hela din lägenhet full med alla dina hundra tals tomtar. Mormor, jag saknar dig så mycket. Ord kan inte beskriva den svåra sorg och smärta jag känner över att du är borta. I förrgår var det ett år sedan jag fick det jobbigaste telefonsamtalet någonsin ifrån mamma och ikväll är det ett år sedan du tog ditt sista andetag. Tack för allt, alla skratt, all värme och alla kakor. Jag har fortfarande kvar kakan jag sparade, ovanför spisen har jag den i säkert förvar.
Jag och mamma var på kyrkogården innan vi åkte hem efter jobbet idag. Vi satte tre vackra amaryllis'ar med ett fint kort och tände två ljus i vår lykta. Älskade underbara Mormor, för alltid i våra hjärtan. Vi ses i Nangijala. ♥

Fuck you

....

Hemma igen...
Redigerade en av bilderna jag tog för att visa sminket, men när jag blev klar tyckte jag inte om bilden. ser inte ut som jag, känns inte som jag. ful &; äcklig bild som jag slängt i papperskorgen {men få la visa den ändå}. Hade inga lösögonfransar på för de är paj och hade inga andra med till Albins pappa. Men nu när jag är hemma kan jag ju sätta på de jag har här? nä jag orkar inte. håret är dumt, de är smutsigt, lockigt och bara fult. Måste också skicka paket men jag orkar inte gå till willys.. inte nu, inte alls.
Fan vilken kass dag och vilket kasst höstlov. {säger hon som inte ens har lov..}

Rastlös hjärna

 Har en konstig känsla i magen, huvudet, fingrarna, överallt. Det är som att min hjärna inte kan sitta still. Tankar flaxar omkring och allt känns jobbigt på något sätt. Saker som att inte ha något jobb, att alla pengar måste gå till hyran, inte veta om jag kommer in på någon utbildning eller hur framtiden ser ut. Tanken på att jag ska träffa jobbcoachen på tisdag är också jobbig. Orkar inte gå ut, orkar inte prata, orkar inte sitta där och få reda på hur jag ska följa upp en jobbansökan jag skickat. Min jobbcoach är bra det är inte det men jag liksom känner bara ångest över att jag inte vill gå dit. Dock är det nog mer pengar som ger mig ångest just nu och att inte ha ett jobb.

Mina innersta önskningar ger mig ångest.

Grattis du saknade

Idag känns som en piss dag, regnar och regnar. Max ringde och sa att jag inte fick något jobb, tyvärr
betonade dem, ja tyvärr för mig, inte för er. Mormor skulle fyllt 70 år idag, snart gått ett år. Ett år sedan hon
lämnade oss med våra svullna och rödsprängda ögon. Vi var på kyrkogården och satte den finaste höstbuketten
i alla fall, mamma gjorde den i blomsteraffären sedan åkte vi dit och satte den. Tänkte på att nu skulle vi varit på
kalas, nu skulle hon stått i köket och stökat med pajer och korv med bröd, sås, potatis för att behaga alla.
Vi skulle druckit kaffe, te och läsk. Vi skulle skrattat och haft roligt. Nu varken skrattar vi eller har roligt.
Allt är bara ångestladdat och dämpat. jag saknar dig.

Kära 16-åriga jag

Precis som de säger, börja inte röka, sola inte solarium, för jag vet.

Olika

Ibland märker jag verkligen hur olika vi är och hur olika åsikter vi har om saker och ting.
Du tycker si medan jag tycker så, ibland är det jobbigt men också lärorikt att få se
saker ur ett annat perspektiv och hur någon annan tycker och varför. Men som sagt ibland är det
jobbigt, när jag verkligen tycker något och står för det så känner jag mig överkörd, för så är det minsann inte alls. Ibland önskar jag att vi tyckte lite lika i alla fall och jag önskar att du ville samma saker som jag med.
Dina nej gör ibland så ont att det känns som att mitt hjärta ska slitas itu för att sedan trampas och spottas på.

sadface

Dagen började bra men nu känns allt bara piss igen.
Var och träffade min jobbcoach i förmiddags, gick bra han var trevlig och så.
Men nu när jag kom hem så blev alt blä. skulle fota, gick inte, allt blev cp bara. Ser att någon bjudit över
mig på tradera rejält! så nu har jag inte råd att köpa min dröm höst/vinter jacka som jag bara hittat
ett exemplar av till salu, fuck that. Hittat ett par skor som jag vill ha, som jag inte har råd med.
Har egentligen inte råd med något då alla jävla skit pengar måste gå till min piss hyra. Jag blir så ledsen. :(
Varför kan jag inte få vinna en miljon eller sådär? Eller få ett jobb åtminstone? :(

Så jävla jobbigt!

 Hemma igen, varit på arbetsförmedlingen med Thea idag.
Pratat med min handledare och Thea skrev in sig. det gick väl bra, men just nu känns allt bara
så meningslöst och ångestfyllt och dumt. Känner bara för att lägga mig ner och inte gå upp igen.
Hatar när det känns såhär, för om en stund igen så kan allt kännas bra och jo, men visst kommer
jag att få ett jobb och komma in på den utbildningen jag vill, allt löser sig! För att sedan
gå tillbaka till att allt är åt helvete och jag vill ingenting mer än att kräla på golvet! '
Allt känns så jobbigt. :( Saknar min Albin med. :( <3

ZITA < 3

Älskar dig så mycket min vackra fina Zita. Vad ska vi nu göra utan dig?
Hur ska något någonsin kunna bli bra? Inget kommer bli som förr igen.
Att se dig gå ut genom dörren och veta att du aldrig mer kommer komma in igen
gör fruktansvärt ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Önskar att du blev bra
igen och att du var ditt gamla glada jag igen, att se dig lida så krossar mitt hjärta.
Tack för alla år vi haft tillsammans och alla minnen du gett mig.
Din sista resa var till havet i Halmstad med oss alla och jag är glad att du följde med
så att du fick en sista fin resa i värmen och fick bada som du brukade älska. <3
Tack för allt underbara ZITA <3

Godnatt min ängel, vår speciella majblomme hund. <3

Oopps!

Upptäckte nyss en sak, kollade lite på gamla inlägg och rensar lite i mina etiketter
så hittar jag den här listan

Dag 1 – Presentation av mig.

Dag 2 – Därför bloggar jag.

Dag 3 – Mina 3 största intressen.

Dag 4 – Mina framtidsvisioner.

Dag 5 – Min familj.

Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, etc”.

Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

och inser att jag bara gjort 1-4 på den. Började med listan i December förra året
så kanske är på sin plats att man gör klart den? (A) ehe...
Well här kommer en.

Dag 5 - Min familj

Min familj består utav:
Mamma - Eva
Pappa - Janne
Lillasyster - Thea
Lillebror - Aron

Sedan har jag en rätt stor släkt med 2 mostrar, 1 faster, 1 farbror, 1 morbror, 12 kusiner
och farmor & farfar.+ massor med andra som vi har rätt så nära kontakt med.



Men min familj då, kan börja med mamma.
Mamma, Eva, hon är en helt otrolig människa.
Hon är den där som alltid hämtar än, ställer upp och vet vart allt är.
När man är ledsen tröstar hon och när man är glad skrattar hon med än.
Hon är nog en av de starkaste personer som jag känner.
Hon kan så många olika saker och hjälper än alltid.
Hon är en glad och öppen samt optimistisk person som alltid ler mot alla även
om hon vrider sig i smärta. Mamma fick för rätt många år sedan en sjukdom som
heter morbus crohn och har varit mycket på sjukhus och sjukskriven,
hon har nu börjat praktik i en blomster affär och jag ser på henne och hör på henne
att hon mår mycket bättre av att vara dä och hålla på med något som hon tycker om
än att bara gå hemma hela dagarna. Min mamma är den bästa av alla, hon har en av de
största platserna i mitt hjärta <3333 Tack för allt!! <3



Pappa, Janne, han är också en mycket stark person men också lika envis (precis som jag).
Han är nog den personen jag känner som kan mest om flest saker, han lagar alla våra bilar,
han byggde om sin traktor till en traktor grävare, grävde och gjorde vår paddock.
Han och en del andra byggde vårat hus samt uthus. Han byggde vår rätt stora lekstuga
(som nu är sovstuga) och det gigantiska vedhuset nästan helt själv. Han kan laga, fixa och bygga nästan allt.
Samt att han hjälper många andra med massor med olika saker, han är också plåtslagare och svetsare.
Pappa ställer alltid upp, och även om han kan bli riktigt ilsken ibland då han har ganska
kort tålamod så är han en mycket glad och extremt tramsig/fjantig person som ska skoja,
tramsa och hålla på hela tiden. Också därför alla gillar honom så mycket!

År 2000 när jag var 8 år så blev pappa sjuk, läkarna berättade att han hade hudcancern
Malignt Melanom och att den var elakartad. Pappa var inlagd väldigt mycket både i
Växjö och i Lund. Han opererades och strålades m.m. Jag själv kan inte minnas när mamma berättade
att pappa blev sjuk och jag kan inte heller minnas något av besöken på sjukhusen vi gjort.
Det ända jag minns är en gång när vi skulle åka för att hämta honom i Lund då vi stod på en grusparkering
och väntade. Jag har förträngt allt antar jag då det var en rätt jobbig period för en åttaåring.
Men som jag sa så är min pappa en extremt stark person, något som de flesta cancerdrabbade gör är att tappa håret men det gjorde aldrig pappa och det ser jag som ett tecken på att han är väldigt stark
och fan inte ger sig. Han är en fantastisk person som vill allt för oss. <3

Både mamma och pappa är mina förebilder då de är allt som jag vill vara, kunna mycket
ställa upp, bry sig om, förstå och ställa upp. De finns alltid för mig och jag älskar dem oändligt. <3



Mina syskon då, börjar med Thea.
Thea, lilla lillasyster som nu blivit rätt stor. Hon fyllde 17 år nu i april.
Hon är lika envis och tjurskallig som jag och pappa, hon är dock sämst i hela världen
på att bestämma sig vad hon vill köpa i en affär. Så har det alltid varit, när vi var små i leksaksaffären
blev hon aldrig klar och nu är det i Hööks som hon ALDRIG bestämmer sig. xD
Hon är jätte söt tjej, som oftast är på tramsigt och roligt humör! Med sitt otroliga intresse för
djur så är hela hennes rum en djur park. Och väggarna pryds av hästposters (som de alltid har gjort.)


Alla våra djur räknar jag också in i vår familj, vi har två hundar, två hästar,
flera kaniner, två ödlor, MÅNGA gerbiler, två akvarium, salamandrar, råttor, 4 katter (5 med Lucifer),
Vi har alltid haft många djur, ända sedan vi var små, det har varit fiskar, fåglar, hästar, hundar och katter
allt möjligt.




Sist men verkligen inte minst, Aron som fyller 15 i augusti är nog lika lång som pappa om inte längre.
Aron är min lillebror, min specielle lillebror. Aron har aspergers, som man föds med.
Han och jag har alltid varit katt och råtta, vi har har nästan alltid bråkat som små,
eller mest jag då som älskade att reta upp honom för det gick så lätt. (elak jag vet XD)
Vi kunde inte sitta bredvid varandra i bilen, jag har fått många kastade saker på mig av honom
och vi har slagits en del. Det är först nu när vi blivit lite äldre som vi är "vänner".
Men han är min lillebror och jag älskar honom för den han är. <3





Verkligen creds till den som orkade läsa allt det här, om det är något
ni undrar så är det bara att kommentera! :) Nu ska jag pilla med min Iphone igen. ^^
Vi hörs ikväll möjligt vis! :)

Mamma < 3

Skulle bara vilja ägna det här inlägget till min fina mamma. <3
Vill tacka henne för all hjälp med studentfirandet och för att hon gjorde kvällen
till något som ingen annan hade klarat av. Tack för att du fick mig att känna mig som en
riktigt vacker prinsessa på min bal och för att du alltid finns där. <3
Vill bara tacka dig för allt och berätta att du är den bästa man kan ha! <3

Hela det här får mig bara att kräka.

Alvedon tack!

Började må riktigt kasst igår kväll. Hade lite feber och frös som en galning.
Hade ingen alvedon eller ngt så det var jobbigt. Skulle plugga men kunde
inte hålla ögonen öppna så jag somnade i soffan med Lucifer.
Vaknade sedan kl 24.00 i soffan och kröp då ner i sängen.
Var lite bättre idag på morgonen men kände mig ändå kass.

I skolan var det ok, men senare på dagen blev
det lite sämre igen. Köpte alvedon och nässpray på ICA innan.
Nu känns det bättre men ska snart lägga mig ändå.
Tur att vi har studiedag imorgon så att jag kan vila upp
mig inför nationella som är på torsdag.

Godnatt på er!

Go for it!

Befinner mig i skolan för tillfället, har Projekt och företagande.
Skriver på min och Mikaelas rapport. Måste ju bli klara snart så!

Haft utvecklingssamtal + handledarmöte till projektarbetet idag med.
Allt ser bra och och inga problem någonstans, kände mig mycket stolt
och nöjd efterbåda mötena. Jag är verkligen glad att jag har den klassföreståndaren
jag har. Annars hade skolan varit mycket jobbigare att ta sig igenom.
Kan inte fatta att jag snart ska ta studenten, det har verkligen gått fort.
Kommer kännas lite tomt efteråt, men det hör väl till. ^^

Japan

Mina tankar går till alla människor i Japan
och till alla som har nära och kära där.
Det som har hänt är fruktansvärt, dödssiffrorna
bara stiger och nästan en hel by saknas!
Jag tror det är svårt för oss som inte varit med
om något sådant här, att förstå hur hemskt
och stort detta egentligen är, tyvärr.
Jag är dock glad att Sverige inte drabbas av
sådana här katastrofer. 

Bild: Aftonbladet.se

 ÄNTLIGEN helg!
Oh, idag fick vi hämta våra studentmössor
som hade kommit till skolan. Här är 2 fina bilder på min. ^^
Jag har silver och mörkblått = perfekt!

 

Men studentmössan ger än inte bara glada tankar.

Bara av tanken att du inte får vara med, att du inte får se mig
springa ut som den gladaste 19åringen någonsin är hjärtskärande.
Det gör ont inom mig att det var så nära, att du missar det.
Varje gång jag tänker på det blir jag känslig och sårbar.
Jag vill inte visa mig svag, jag vill vara den starka personen

som jag faktiskt är, men det är svårt vid tanken om att 

du inte finns kvar.

blah

När allt känns som bäst blir det skit.


.